Det finns flera anledningar.
Eftersom man har svårt för att förstå sociala vinkar så blir det ofta fel. Man vet till exempel inte när det är ens egen tur att prata vilket antingen gör så att man pratar i mun på folk och verkar otrevlig eller att man väntar för länge på en lucka i samtalet och inte får det man ville säga sagt innan dom andra personerna i gruppen redan bytt ämne, vilket leder till att man helt enkelt förblir tyst och bidrar man inte till samtalet alls så verkar man ointresserad. Jag har varit med om båda dock väldigt sällan det första scenariot.
Sedan är det även det att social ångest är en vanlig diagnos att ha tillsammans med autism och då är det jobbigt att prata i grupp eftersom man har så många personers fokus på sig när man säger någonting, och/eller så tar man åt sig alldeles för mycket om ingen lyssnar riktigt när man väl säger någonting.
Och så är det ju även alla intrycken som uppstår i sociala sammanhang. Det beror förstås mycket på vad man gör tillsammans då vissa saker är jobbigare än andra men ju fler personer som är där desto fler intryck blir det automatiskt att ta in och desto fortare blir man trött.
Detta innebär dock inte att man inte tycker om att vara med och att vara social. Man kan dock behöva förbereda sig lite längre tid innan, känna att man snabbt kan bege sig hemåt när energinivån sjunker och att umgås på sätt som inte är allt för överväldigande, samt att personerna runtomkring är förstående vilket kan göra mycket för att få en att slappna av. 😊
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar