Fåordighet.

 

-

 Jag har nästan alltid varit blyg. Alltid varit fåordig i konversationer med andra.

När jag gick i grundskolan så var det absolut inte accepterat, varken av mina klass"kamrater" eller lärarna."Du måste ta för dig mer" var något jag fick höra väldigt ofta och visst är det bra att ta för sig men i det här fallet menade lärarna att jag måste prata mer vilket var svårt för mig. När man har ASD låser det sig ofta i stressiga omgivningar så att man genuint inte får fram orden även om man vill.

Jag hade även svårt att ta kontakt med andra men självklart försökte jag då och då fast det gick sällan bra. Jag är väldigt glad att jag slapp sådant på gymnasiet. Gymnasiet var mycket bättre och där trivdes jag bra kan jag säga, jag hamnade i en väldigt trivsam klass och i det stora hela var det en skola med schyssta personer och jag varken var med om eller såg någon mobbning förekomma under mina fyra år där vilket var väldigt skönt.

Jag möter sällan personer som reagerar negativt på min fåordighet nuförtiden men det sitter i förstås. Undran över ifall personerna runtomkring dömer mig för att jag inte är lika social är främsta orsaken till min sociala ångest.